Jul

Vad är Julen för dig?

Läs denna inspirerande text om jul och lämna en kommentar med vad jul är för dig.

Drömmen om Jul.

Jag vaknar och sträcker sakta på mig i sängen. Jag känner lugnet i kroppen. Den avslappnade känslan. Ingen stress. Inget jäktande och hetsande. Inget skrik och inga bilar som tutar. Tyst. Det är alldeles tyst.

Jag kliver upp och klär på mig. Plötsligt kan jag inte vänta längre. Jag drar på mig stövlarna och springer ner för trappan. Den hårda sulan klapprar mot trappstegen. Det ekar i den tysta hallen. Jag slänger upp dörren och möts av en vindpust i ansiktet. En smekning. Det är lite kyligt i luften. En frostig känsla. På gräset syns små vita frostfläckar, men ingen snö. Snön har inte kommit än.

När jag var liten var det snön som gjorde julen. Ingen jul utan snö. Snön var till och med viktigare än att tomten kom och att jag fick riva av papperet på alla de stora, spännande julklapparna som låg under granen. Jag minns att jag grät en julaftonsmorgon för att snön inte hade fallit under natten. Jag ville inte ha risgrynsgröten som mamma dukat fram på köksbordet. Jag ville bara somna, för då kanske snön hade fallit när jag vaknade. Jag gömde mig i garderoben och grät tillsammans med min docka. Hon var den enda som förstod min sorg.

Nu spelar det ingen roll om snön har fallit eller inte. Det är inte längre snön som gör julen. Det handlar om känslor. Känslan av lugn och ro. Känslan av kärlek och värme. Känslan av att något magiskt är på väg att hända.

Jag halvspringer bort mot vägen. Jag andas in alla dofter som möter mig. Doften av gran. Doften av stearin från marschallerna som lyser vid grinden. Doften av nejlika från de dekorerade apelsinerna som hänger i träden.

Det är tyst och stilla. Det enda som hörs är knastret från gruset under mina sulor och fåglarna som kvittrar. Domherrar och snöskator som bråkar om vems tur det är att smaka på talgbollen som hänger i äppelträdet.

Jag fortsätter att gå och njuter av dofterna och de harmoniska ljuden. Snart hörs även hästar som gnäggar. Jag närmar mig stallet och känner doften av halm och hästskit. Jag hör hur hästarnas hovar otåligt trampar på stallgolvet.

Min häst står redan sadlad och klar. Han väntar på mig. Trampar otåligt och vrider på huvudet. Han får syn på mig och ger mig en trotsig blick. En blick som säger: ”Jaså, det är dags att komma nu. Du ska inte tro att jag har någon lust att vara med dig nu.” Men jag vet att han har saknat mig. Jag vet att han inte är långsint. Så fort vi kommer ut ur stallet och närmar oss skogsvägen kommer allt att vara glömt och förlåtet. Han älskar att skritta längs vägen med mig som sällskap.

Jag njuter av vinden i mitt hår, av solen i mina ögon och kylan som biter i mina kinder. Jag njuter av ljudet från hästens hovar mot vägen, av hans gnäggande och av trädgrenarnas susande ljud. Jag njuter av lugnet som sprider sig i min kropp, av harmonin och stillheten.

Det här är jul för mig. En stilla ridtur längs med skogen, ner mot sjön, upp till stora vägen och tillbaka till stallet. En ridtur som renar min kropp och mitt sinne.  Det är det här som ger mig ny energi, nya krafter.

När jag kommer hem efter några timmar ute i naturen, vet jag att det kommer att stå en kopp varm choklad och vänta på köksbordet. Varm choklad och en lussekatt, det är en fin avslutning på mitt härliga äventyr på julaftonsmorgon. Nu väntar släktmiddag och massor av fet julmat. Ingenting som egentligen lockar mig. Det är inget jag längtar efter. Jag har redan haft mitt julfirande. Jag och hästen, naturen och lugnet. Jag har fått det jag längtat efter. Harmonin i min kropp och mitt sinne.

När jag druckit upp chokladen, ser jag att det har börjat snöa ute. Jag ler och tänker på den lilla flickan som jag en gång var. Den lilla flickan som alltid längtade efter snö. Jag har fått min ridtur, nu får även hon det hon har längtat efter.